Det ekonomiska saldot i ett land definieras som skillnaden mellan de totala inkomsterna och de totala utgifter som erhållits under ett år. Undersökningen av den ekonomiska balansen hjälper beslutsfattarna att avgöra om en ökning av investeringarna i produktiva tillgångar (dvs. högre produktion av varor och tjänster) på bekostnad av lägre produktion av varor och tjänster (minskade intäkter) kommer att skapa tillräckliga arbetstillfällen för att kompensera för de ökade utgifterna.

Med saldo avses skillnaden mellan utgifter och intäkter. Det används ofta som ett sätt att mäta effekterna av budgetering och ekonomisk förvaltning på landets allmänna ekonomiska välbefinnande. Ett bättre mått på budgetstyrkan är den tillgängliga skulden (nettoskulden), som utgör skillnaden mellan kortfristiga skulder (t.ex. lån, hypotekslån osv.) och omsättningstillgångar (t.ex. materiella anläggningstillgångar). För många länder kan den ekonomiska balansen förbättras genom ökade statliga investeringar. Även om statliga investeringar traditionellt har varit en viktig del av den ekonomiska politiken, är det nu allmänt erkänt att privata investeringar är också avgörande för att upprätthålla den ekonomiska balansen. I Kina finns det till exempel ett brett utbud av investeringar från den privata sektorn, bland annat inom olika sektorer som byggsektorn, energi, teknik, finans, infrastruktur, informationsteknik, telekommunikation, utbildning och detaljhandel.

Investeringar och rörliga kostnader

Ekonomisk balans kan beskrivas i termer av inkomstfördelning mellan arbete (inklusive arbetsgivares och arbetstagares löner) och kapital (inklusive bostadsfastigheter). Det finns två sätt att fördelningen av inkomster bestäms. Den första är genom direkt inkomstfördelning. Den andra är genom indirekt inkomstfördelning, varvid inkomstfördelningen bestäms genom antaganden om vad som skulle ha producerats om den direkta inkomstfördelningen inte hade gjorts. Ett effektivt saldo kan också avse skillnaden mellan utgifter och inkomster, definierad som skillnaden mellan erhållna totala inkomster och de totala utgifter som erhållits. Fördelningen av inkomster och utgifter kan också klassificeras i fasta kontra rörliga utgifter och/eller konsumtion kontra investeringar. Med fasta utgifter avses de kostnader (t.ex. statliga löner) som inte kan komma att ändras. Med variabla utgifter avses de som kan komma att ändras.

I länder som står inför allvarliga utmaningar för sin ekonomiska utveckling är det viktigt att regeringen intar en balanserad strategi för att fördela resurser. I Japan har regeringens byrå för ekonomisk strategi till exempel fattat beslut om att uppmuntra privata och offentliga investeringar i infrastruktur. I den mån privata investeringar inriktas på att bygga nya vägar och broar i ett land där väg- och järnvägsnäten har försämrats kommer den totala transportkostnaden att öka. I den mån privata och offentliga investeringar är inriktade på att förbättra järnvägskapaciteten kommer den däremot att tillhandahålla värdefull mark för återvinning av jordbruksmark och därigenom förbättra tillgången till livsmedels- och energiresurser.